Arkiv för kategori ‘Relationer’

You Give Me Something

Publicerat: 24 februari, 2013 i Relationer

http://

Att hitta rytmen i vardagen

Publicerat: 25 januari, 2013 i Relationer, Tankar, Träning

Det är en utmaning för oss alla att få den där balansen i livet. Att hinna med tid för sig själv och träning får alldeles för ofta strykas från kalendern. Men jag har just nu förmånen att ha en rätt flexibel vardag så jag passar på att utnyttja det på bästa sätt.

Igår vart det en skön mix av allt, frukostseminarium om hur man bygger lönsamma relationer, anordnad av BVD och Smicker. Sen jobb ett par timmar. Klockan två smet jag iväg till Forsgrénska och simmade 50 längder varav 25 % var crawl. Strategin är att öka 10 längder per gång upp till 2 km. Planen är också att öka crawlen till 100 % så småningom (lagom till sommaren). Jag ska simma en gång i veckan. När jag är där alltså på 2 km ska jag börja tänka på att öka takten.

Avslutade med några timmars jobb och sen var det dags för att ta ett glas vin på Malmen med en vän. Känner att balansen blev bra den här dagen. Känner att det är rätt lyxigt att vara konsult och att småbarnstiden är förbi. Känner mig härligt fri, njuter. Självklart kommer det dagar då jag sliter mitt hår över ekonomi och andra utmaningar. Men att bara stanna upp här…i det som är bra…det är meningsfullt. Do That.

#Blogg100

Vila…

Publicerat: 21 januari, 2013 i Relationer

…det är tricket.

Började fredagsmorgonen innan helgen med att känna mig febrig och kraftlös och förstod någonstans inom mig att jag förmodligen hade kört lite för hårt ett tag. Träningen hade nog inte varit några problem om jag hade ätit och sovit ordentligt, men det var just det som jag slarvat med sista veckan. Jag visste det, men envist gick jag på som vanligt med mitt träningsschema som succesivt skulle trappas upp.

Idag känner jag mig rätt nöjd. Jag stannade upp, har vilat hela helgen och har inte belastat kroppen på något sätt förutom en stilla promenad i söndag, och idag känner jag mig laddad och redo att möta världen på alla sätt och vis. Spännande möten och kreativa processer väntar på agendan.

Så viktigt att inte ignorera signalerna då de kommer.

Ikväll ska jag köra ett pass på gymmet. Inga skador och inget ihållande har drabbat mig. Tacksam.

Löpning med nya lurar och icebug

Publicerat: 16 januari, 2013 i Relationer

Ikväll blir det 8 km löpning med mina nya lurar och Icebug. Känns otroligt viktigt med bra musik i lurarna för att jag ska få flyt i löpningen. Speciellt om jag känner mig  tung i kroppen, då blir det pådrivande hårdrock i lurarna. Hade turen att få låna ett par riktigt bra hörlurar från min son ett tag men den förmånen blev jag av med efter att jag vant mig. Efter det går det liksom inte att ha ett par standardhörlurar. Diskanten gör nästan ont i öronen. Så jag sprang iväg och köpte mig ett par Philip ActionFit för 449 kr och ljudet kom inte direkt upp i kvaliten som jag var van vid men det duger, däremot sitter de otroligt bra. Hörlurarna tål väta också så helt klart prisvärda.

Smälter fortfande middagen och väntar in lite. Ikväll längtar jag inte ut direkt. Lyckades tömma mig själv på energi i måndags (10 km) och det är väl därför det tar emot idag. Känns viktigt att hålla en bra balans; rätt kost, vila och återhämtning får avgöra om det är läge att köra det hårda passet. För min del får det även bli humöret som får avgöra ibland. Mentalt nedstämd drar ner den fysiska förmågan har jag märk, rätt logiskt. Men lyssnar man på kroppen så blir det lättare att komma igen på ett mer lustfyllt sätt. Det ska vara en inspirerande upplevelse samtidigt är min filosofi. Så ikväll blir det den korta sträckan och i lugnt tempo. Allt för att längta tillbaka.

Mina Icebug har jag köpt på Gå & Löpkliniken i Stockholm och det är verkligen förra årets bästa investering. För första gången har jag hållt i löpningen även under vintern. Annars har jag mer eller mindre lagt ner löpningen då snön kommit.

 

Livet har olika faser. Ibland trivs jag med att vara extrovert och ibland introvert. Det handlar inte så mycket om jag är det ena eller det andra som person utan det handlar mer om i vilken fas i livet jag är i. Just nu är jag inåtvänd och inkännande. Jag vill inte utmana världen, jag vill bara vila i en trygg vagga och känna kärlek.

Det är inte första gången i livet jag är inne i en sådan fas, den kommer för det mesta efter att jag varit inne i en mycket extrovert fas. Där jag haft höga krav på mig själv och susat på i ett högt tempo med alldeles för lite reflektion.

Jag är en blanding mellan extrovert och introvert. Det är inte så ovanligt och unikt. Jag tror att de flesta har lika mycket inom sig och att det snararde handlar om i vilken omgivning, miljö eller fas man befinner sig i.

Jag saknar ord som utrycker det jag känner just nu men jag känner mycket och tillåter mig att göra det. Jag fångar upp det jag känner och läser av det jag känner. Man kan säga att jag förlöser känslorna, frontar dem och identifierar känslorna som annars satt/sätter sig på olika ställen i kroppen och blockerar flöden som hjälper kroppen att va i balans.

Som tur är så har jag min mycket fina vän och duktiga Dip.Rekreationsterapeut: Helena Silver som leder mig i min känsloresa. På bara på några veckor har jag lärt mig identifiera mina känslor. Varje gång jag känner något går jag in i känslan och låter den rumstrera för att sen låta den sprida sig och tona ut. Jag förtrycker eller ignorerar inte känslan.

Saken är den, att samtidigt som jag kommer nära känslor som rädsla, ilska, sorg och skam kan jag också närma mig känslor som glädje, tacksamhet, kärlek och det sprider en värme och ger små lyckorus mycket oftare än innan jag fick massor av fin kunskap av Helena.

Ett hett tips för dig som vågar och vill känna.

Insikt

Publicerat: 14 juni, 2012 i Kärlek, Relationer, Tankar

Ibland behöver jag höja min blick och lokalisera vart jag befinner mig på min livskarta, på min alldeles egen karta. Kartan som visar vart jag önskar och hoppas att jag befinner mig om 1 år, 5 år, 10 år, 30 år.  I vuxen ålder har jag lärt mig att stanna upp, fundera på: lever jag som jag själv valt att leva eller lever jag ett liv för att passa in i andras eller faller jag in i normer och mönster.

Om kursen börjar komma för långt ifrån min egna riktlinje så börjar det kännas ängsligt och olustigt i kroppen.

För att undvika detta stannar jag upp och lyssnar in mig själv, känslor, tankar, själ, hälsa och energinivån. Ser och förstår jag att jag har en dålig samklang just nu behöver jag se över mitt nuläge och kanske styra om kursen. Jag behöver inte återgå till den gamla trygga vägen, vi är ju förändliga, vi utvecklas och uppskattar därför olika saker i olika livsfaser. Jag får hela tiden upp ögonen och hittar nya vinklar och perspektiv.  Häftigt tycker jag, otryggt tycker många.

Om jag inte lyssnar på mina egna signaler i ett tidigt stadium så gör jag avkall på mig själv. Då ställer jag mig själv i det andra rummet och självrespekten försvinner succesivt.

Det som får mig otrygg är då jag går ifrån min egen inre röst. Då vacklar jag. Då flackar min blick, då vill jag inte mötas, då försvinner min nyfikenhet och mitt mod.

Lite av livet, en ständig orientering. Ibland tar jag genvägar och ibland trasslar jag in mig i snårigheter. Den mest välmående är den som inte tillåter sig gå för långt från sin egen kurs. Den som ständigt håller kontakt med sitt jag och lyssnar på jagets varningssignaler.

Signalen uttrycker sig på olika sätt, oro, magont, stel nacke, ond rygg, spända axlar, ångest, sömnbesvär, dålig självkänsla och koncentrationssvårigheter mm.

Det motsatta, då jag är på rätt kurs, då jag lyssnat, känt och respekterat och förstått mina egna behov då kan jag känna flow. Flow är den härligaste känsla jag kan ha. Då vet jag. Nu är jag rätt. Så skönt.

Den kan även uppstå i grupp. Samklang och flow. Då vi alla spelar en unik roll, vi accepterar olikheter och förstår att vi alla är viktiga och bidrar på olika sätt.

Det är något att eftersträva.

Glimt från livet

Publicerat: 8 juni, 2012 i Relationer

Skön förmiddagsprommis idag. Lagom med sol och svalkande vindar från vattnet. Kan inte låta bli att le varje gång jag går förbi den här husvagnen någon härlig människa har ställt dit. Det är ett fik men solstolar och parasoll. Enkelt och fritt. Dåligt väder stängt, fint väder öppet. Gillar idén.

Vad är Livsklok

Publicerat: 23 mars, 2012 i Kärlek, Relationer, Tankar
Etiketter:, , ,

Att vara Livsklok

För mig betyder Livsklok att ta hand om sitt hjärtas röst och att respektera, lyssna, visa uppskattning och att vara kärleksfull mot sin omgivning,  i relationer till andra människor och miljön. Att lyssna då kroppen säger nej. Att gå den väg som känns rätt både i kropp och själ. Att lita på sin inre röst och funderar på vad den vill säga, när den är rädd, visar ångest, blir arg eller ledsen. Sen även funderar många varv på när du mår som bäst, vad som får dig att skratta och vad får dig att njuta – för det är här du tankar din energi och kraft. Dessa stunden ska planeras och aldrig försakas. Att vara livsklok för mig handlar om att hämta hem lika mycket energi som man tar, det gäller både den egna kroppen och miljön. Som Auberginerna, som har stor respekt för naturen. De ser till att det alltid finns något kvar som kan gro, äter de upp något planterar de nytt.

Jag och Jocke bestämde oss för att gå på bio och vi började med att köpa biljetterna på Filmstaden Söder. Medans vi väntade på att filmen skulle börja åt vi lite tackos, drack ett glas rött, lyssnade på lite jazz spontant sen iväg  för att köpa lite popcorn och hinna gå på toaletten, filmen skulle vara närmare två timmar lång så det va nödvändigt.

När jag väl sätter mig ner på min plats i biosalongen och tänkte stänga av mobilen upptäcker jag att den är borta. Förtvivlad börjar jag att leta i alla fickor och Jocke ringer den för att höra om vi hör signalen. Då svarade Cimon, min son, i min mobil. Gissa om vi såg förvånade ut. Han berättar att han har mobilen och är på väg hem och vi bestämmer att vi ska åka förbi hemma hos honom och hämta den sen. Bion hade börjat så vi kunde inte prata så länge för att ta reda på hur mobilen hamnat där. Gissa om vi undrade.

När vi väl hämtade mobilen berättade Cimon att det var en kvinna med två barn som hittat mobilen på toaletten. Hon ringde de sist ringda numret och kom då fram till Cimon. Cimon va precis vid Skrapan och mötte upp mamman med min mobil.

Detta hinner alltså hända från det att jag går på toaletten, köper popcorn och sätter mig i salongen.

Jag känner mig så förbannat tacksam för att det finns bra människor och att just denna fina människa hittade min mobil.

Vet inte vad du heter, men du kanske ser eller läser detta någon dag.

Tack och stor varm kram.

Fröken Anderssons Kaffebar

Publicerat: 16 februari, 2012 i Relationer

Jag är säkert inte ensam om att romantisera om ett eget café. Jag var väldigt nära att öppna en egen restaurang en gång i tiden. Med min långa branscherfarenhet så tänkte jag att jag fixar det. Jag tror att året var 1996. Men jag började med att räkna bakifrån, alltså vad behöver jag sälja varje dag för att överleva, och vad exakt kostar det att driva. Då man gör det kommer man snabbt fram till att restaurangbranschen inte är så romantisk. Det är tidiga mornar, sena kvällar och hårt arbete därimellan som gäller. Det är långt ifrån glamoröst men det är socialt och omväxlande, jag kan sakna just det.

Det är något speciellt med att vara i den här miljön. Alla möten, spontana, det vardagliga och rutinmässiga. Den ena dagen är inte den andra lik trots att själva sysslan är densamma. Nya människor dyker upp och människors livsöden kan tolkas in, kännas av. Sorlet viskar olika historier.

Idag på Fröken Andersson Kaffebar möttes jag av den romantiska bilden. Doften av nybakt och puttrande soppa. Personalen står och småpratar lite över baren, ler och skrattar och mellan varven serverar hon varm och rykande spenatsoppa med toast med lax eller advocado. De flesta av människorna som kommer in verkar känna varandra. Det sitter två unga killar i hörnan med varsin dator och jobbar intensivt. De känns som att de brukar sitta där. De reste sig och sa, vi kommer snart tillbaka, vi ska bara äta lunch. Hm. Tjejen bakom disken ler och hälsar dem välkomna tillbaka. Det kommer in en man med en vacker svart cocker spaniel, kopplet hänger släpandes på golvet och den går fritt inne vid baren. Ingen reagerar. Han beställer en soppa och sätter sig i baren, alltså mannen.

Jag väntar in mitt arbetsmöte, iaktar miljön och njuter. Jag älskar verkligen mitt fria arbetsfält. Jag slår upp min laptopp, surfar fram de artiklar jag vill läsa. Beställer en kopp rött te medans jag väntar och ser fram mot ett få smaka på spenatsoppan lite senare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Besök Fröken Anderssons Kaffebar  om du är lika romantisk som jag. Det ligger på Katarina Bangatan 21.

Helen