Fröken Anderssons Kaffebar

Publicerat: 16 februari, 2012 i Relationer

Jag är säkert inte ensam om att romantisera om ett eget café. Jag var väldigt nära att öppna en egen restaurang en gång i tiden. Med min långa branscherfarenhet så tänkte jag att jag fixar det. Jag tror att året var 1996. Men jag började med att räkna bakifrån, alltså vad behöver jag sälja varje dag för att överleva, och vad exakt kostar det att driva. Då man gör det kommer man snabbt fram till att restaurangbranschen inte är så romantisk. Det är tidiga mornar, sena kvällar och hårt arbete därimellan som gäller. Det är långt ifrån glamoröst men det är socialt och omväxlande, jag kan sakna just det.

Det är något speciellt med att vara i den här miljön. Alla möten, spontana, det vardagliga och rutinmässiga. Den ena dagen är inte den andra lik trots att själva sysslan är densamma. Nya människor dyker upp och människors livsöden kan tolkas in, kännas av. Sorlet viskar olika historier.

Idag på Fröken Andersson Kaffebar möttes jag av den romantiska bilden. Doften av nybakt och puttrande soppa. Personalen står och småpratar lite över baren, ler och skrattar och mellan varven serverar hon varm och rykande spenatsoppa med toast med lax eller advocado. De flesta av människorna som kommer in verkar känna varandra. Det sitter två unga killar i hörnan med varsin dator och jobbar intensivt. De känns som att de brukar sitta där. De reste sig och sa, vi kommer snart tillbaka, vi ska bara äta lunch. Hm. Tjejen bakom disken ler och hälsar dem välkomna tillbaka. Det kommer in en man med en vacker svart cocker spaniel, kopplet hänger släpandes på golvet och den går fritt inne vid baren. Ingen reagerar. Han beställer en soppa och sätter sig i baren, alltså mannen.

Jag väntar in mitt arbetsmöte, iaktar miljön och njuter. Jag älskar verkligen mitt fria arbetsfält. Jag slår upp min laptopp, surfar fram de artiklar jag vill läsa. Beställer en kopp rött te medans jag väntar och ser fram mot ett få smaka på spenatsoppan lite senare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Besök Fröken Anderssons Kaffebar  om du är lika romantisk som jag. Det ligger på Katarina Bangatan 21.

Helen

Annonser
kommentarer
  1. Petra Liuski skriver:

    Mmm…jag älskar caféer. Stämningen och känslan jag får då jag är på ett riktigt bra café – den är oslagbar.

  2. helenlundberg skriver:

    Det är inspirerande att sitta på caféer. Jag blir fylld av känslor och får en speciell samhörighetskänsla. Fast det handlar säkert om hur öppen och mottaglig man är. Men dofter, möten, varm atmosfär gör gott för själen helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s