Att gå på lina

Publicerat: 2 januari, 2012 i Familj, Kärlek, Relationer
Etiketter:, ,

Att reflektera över det som varit kan vara bra. För en stund tänker jag över året som varit och känner att det griper tag i mig, året har varit tungt och snårigt. Jag har mött utmaningar som jag stod helt orustad inför. Så är livet ibland. När man något uppsträckt och stolt tycker att man har lärt sig en ny läxa så kommer en ny med helt andra prövningar. Detta år har jag för första gången i mitt vuxna liv vara beroende av någon annan. Den utmaningen är tuffare än man kan tro då man har varit en ”ensam krigare” hela livet. Under året har jag levt med en känsla av att jag balanserar på en lina som ständigt var under svaj, som att jag hänger löst. Att inte själv kunna påverka mina beslut fullt ut är frustrerande – trots att detta var uppgjort, det skulle vara så ett tag det ingick i den långsiktiga planen, så blev det oerhört påfrestande. Dessutom har jag ett helt koppel med nära som är vana vid att jag står där, stark och beslutsam. När deras förundrade blickar tittade och jag vacklade oroligt hit och dit, visste jag att jag var på helt ny och okänd mark.

Men samtidigt är jag övertygad om att jag får den utmaning jag behöver.

Jag går lite tilltuffsad, men något ödmjukare in i det nya året.

Känner mig enormt hoppfull. Av någon anledning så tror jag att detta år kommer att bli mycket bättre.

Annonser
kommentarer
  1. Lena skriver:

    Man kommer alltid ut starkare på andra sidan. Även om det är skitjobbigt att vara mitt i det jobbiga så blir man en erfarenhet rikare och kan på så sätt förhoppningsvis hjälpa både sig själv och andra. Ta hand om Dig vännen.
    Kraaaaam

  2. Petra Liuski skriver:

    Utmaningar är underbara samtidigt som de är skrämmande. Och som du säger – det ger erfarenhet och stärker.

    Ha en riktigt god fortsättning på det nya året.

    Kram

    • Helen skriver:

      Ja vi växer för varje utmaning. Det gäller att ta till vara på kunskaperna och insikterna, välja att se de positiva.

      Fast ibland behöver man ventilera lite besvikelse också, bli lite putt. Det är för sjutton gubbar omänskligt att inte få gnälla lite…:-). Hängde upp mig lite på att jag lät så klämkäck…

      Tack detsamma Petra ❤ God fortsättning.

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s