Rädsla – är det en bra drivkraft?

Publicerat: 12 december, 2011 i Kärlek, Nätverk, Relationer
Etiketter:,

Jag har under det senaste året mött och beundrat många företagsamma kvinnor i olika sammanhang och det jag ibland upplever,  ser och betraktar är frustration och rädsla. Kvinnorna jag tänker på främst är runt 45 plus och minus fem år. Känslan projiceras. Vissa kvinnor känns samtidigt oerhört starka och driver på som ett ångvält med projekt som engagerar och samlar beundran. Medans en del tittar på förvirrat och undrar vilken plats hon kan ta i den ruskigt snabba karusellen och på den oroligt högteknologiska arbetsmarknaden, där kommunikationen sprids i samma ögonblick som händelsen äger rum.

Jag upplever att den nya och unga arbetskraften tar sig ett rejält försprång, ofta med dubbla utbildningar och med högskolepoäng som de har plockat lite här och där. Lägg sen till vanan att hantera de snabbt växande kommunikationskanalerna. Det kan kännas lite hotfullt. Många i min generation har inte haft samma utgångsläge utan är ofta utan akademisk utbildning. Några år på gymnasiet, sen ut i arbetslivet, vissa har gjort karriär ändå medan andra har fastnat i en ingemansvärld. Hon har skött många avancerade arbetsuppgifter men har ingen direkt uttalad titel. Hon har drivit tusentals projekt i hamn men har aldrig klivit upp i karriärstegen.

Rädslan växer

Jag kan känna igen mig, kanske är det min rädsla som cirkulerar. Rädslan växer, beroende på vilket humör jag är på och hur dagens affärer har gått. Har jag fått in en affär får jag en bekräftelse på att det jag gör är bra och rätt. Men när det är motigt och ingen tycks vara intresserad av mina tjänster på ett tag så tappar jag tron och fotfästet för en stund. För mig gäller det då att kunna hantera läget och den negativa stämningen på ett konstruktivt sätt.

En överlevnadsinstinkt

Rädslan jag känner handlar om ren överlevnad. Instinkten säger mig att jag genast måste leta upp min plats i den här djungeln. Annars blir jag och min familj uppäten, eller så äter någon annan upp vår föda. Det är ju en helt naturlig känsla. Vi har den inbyggd, en överlevnadsinstinkt. Det är i grunden en kraft som ska kunna rädda livet på en stor grupp och familj och min efterlevande generation framåt.

Vissa kvinnor har verkligen kraften inom sig, hon står så stadigt att man inte kan låta bli att dras till hennes kraftfulla aura. Jag tror att vi alla har den kraften inom oss, fast den uttrycker sig på olika sätt. Det vi behöver göra är att hitta kärnan till det som skapar kreativiteten och drivkraften. Vi behöver analysera vilken ådra som gör att jag är jag.  Var finns kraften som kan bidra till att mitt flow? När blir jag kreativ och känner mig mer levande?

Jag är en social entreprenör med tävlingsinstinkter och jag älskar det.

Själv kan jag jobba dygnet runt om jag vet att jag kan hjälpa någon utsatt. Om jag vet att jag kan bidra till något viktigt. Om jag vet att det jag gör är betydelsefullt. Om jag vet att det jag gör leder till något mätbart. Jag är en social entreprenör med tävlingsinstinkter, och jag älskar det. Jobbar jag inte för ett friskare samhälle genom friskvårdsbranschen, så jobbar jag för att hjälpa andra företagare med att få igång sin unikitet och business. Jag brinner både för affärskvinskap (har just lagt in det ordet i ordlistan) och att bidra i sociala sammanhang. Det är moderjord som finns inom mig och jag vill lyfta just denna förmåga som typiskt kvinnlig. Den är så användbar i så många sammanhang, inom affärsvärlden, inom politik, inom vården och mycket mycket mer.

Visst är det härligt att se att den kvinnliga kraften är på väg att växa fram lavinartat genom starka kvinnor världen runt. Men vi kan alla fortsätta att bidra. Vi har alla en viktig uppgift och roll.

För att göra det behöver vi hitta vår plats. Vi kan göra det genom att stanna upp och tänka på vart behoven finns och vilka specialområden vi ska fokusera på.

Slutsats

Rädsla är en drivkraft, i vissa fall en bra drivkraft. Men det handlar om att använda drivkraften på rätt sätt. För att driva sig själv mot högre och tryggare mål och ha goda och utvecklande syften. Rädslan är inte en bra drivkraft om den bevakar en maktposition genom att trycka ner andra.

Annonser
kommentarer
  1. muffinshow skriver:

    Du pratar mycket om kvinnor – du är ju kvinna och träffar många andra kvinnor – men tror du att det är annorlunda för män med rädslan?

  2. Helen skriver:

    Hej, nej det tror jag inte. Men denna gång valde jag att prata från en kvinna till en kvinna för att jag fick inspirationen därifrån. Jag tänkte då jag skrev att det kunde lika gärna handla om en mans rädsla. Män är lika utsatta och har minst lika mycket utmaningar. Fast på ett annat sätt. Men jag ville samtidigt uttrycka min fascination för den kraft jag ser hos vissa kvinnor. Nästa gång kanske jag belyser det från en mans perspektiv. Minst lika faschinerande.

    Hur känner du, upplever du samma hot?

  3. Yvonne skriver:

    Mycket bra skrivet, jag kan känna igen mig själv i din beskrivning o jag har också följt den starkt växande kvinnliga entreprenörsandan världen runt. Fler framgångsrika företagskvinnor kommer att berika o utveckla näringslivet positivt.

    När det kommer till rädslan som drivkraft har jag själv lyckats driva igenom många projekt o först senare förstått att drivkraften har varit rädsla, men en mycket sublim sådan o inte helt tydlig. Det sägs att rädsla är den största drivkraften vilket även jag tror på. MEN frågan är, leder denna drivkraft till att man genomför de ”rätta” projekten? Leder handlingar baserade på rädsla till att skapa balans i livet, att man blir lycklig o nöjd med tillvaron? Jag tror inte att man kan uppnå sin riktiga potential i handlingar med räslan som drivkraft, även om man lyckas uppnå många mål i livet som anses ”lyckade” o ”framgångsrika”. Vad som definieras ”framgångsrikt” är baserat på skapade sociala o kulturella konventioner, inte alltid vad kanske invididen själv upplever som framgångsrikt….

    • helenlundberg skriver:

      Tack för din kommentar Yvonne. Så mycket kloka ord. Jag tror som du att man når sin fulla potential då man drivs av drivkraften som är positiva. Då man är trygg och kan agera utifrån glädje och passion för något. Men det är sällan utgångsläget för många. Men borde vara något att eftersträva.

      • Yvonne skriver:

        Du har så rätt. Det är en livslång utveckling o lärdom att komma till ett stadie där man kan agera utan rädslor. Om man någonsin når fram dit….?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s