Löpning i regnet

Publicerat: 18 oktober, 2011 i Relationer

Finns det något bättre? Satte på mig löparstället, regnjacka, hörlurar och mössa och drog iväg på en 6 km löprunda och det känns bannemej helt underbart efteråt. Det bästa med att löpträna är att tankarna får vandra fritt och att texter och idéer liksom bara kommer till en. Jag har löst massor med problem och kommit på en hel del kreativa och framgångsrika affärsidéer (och några helt värdelösa också, men vadå, våga misslyckas)  just under löprundan. Snabba promenader eller powerwalk och inte så tokigt det heller. Men just nu är jag inne i en fas där konditionen är hyffsat trimmad och jag vill ha mera.

Idag kom jag och tänka på hur viktigt det är att vara sann mot sig själv. Gå den vägen som känns rätt i kroppen. Läste en bok för flera år sedan, mer än 15 år sen tror jag för jag har helt glömt titeln helt tyvärr. Följ din egen stjärna eller nåt. Men den handlade just om hur viktigt det är att lyssna inåt då man väljer både yrke, arbetsgivare och studier. Det är sunt att ha lite utmaningar då och då, det fungerar som en trigger och ger belöningssystemet stimulering. Men att anstränga sig i långa perioder under negativ  stress och känna en ångest inför olika uppgifter talar mycket för att du är inne på fel väg. Det är faktiskt en väldigt tydlig signal på att du borde se dig om efter något annat, om du har möjlighet förstås, om inte, skapa den möjligheten fort. Det är ofta är just det tillståndet som i slutänden kan leda till utmattning, depression och värsta fall allvarligare sjukdomar.

Jag vet inte hur många gånger jag har pressat mig själv till bristninggränsen och framförallt varit kvar på ställen fast det framkallat ångest och vanmakt. Den där negativa stressen som man får då man inte kan påverka sin egen dag. Uch och fy. Vill verkligen inte vara där. Vill långt därifrån. Vill vara fri, men kanske lite fattigare. Vill vara på vägen som känns rätt i hela kroppen. När lugnet infinner sig och jag kan se upp över kanten och njuta lite av allt det vackra och värdefulla som finns. Det kanske är få förunnat att kunna välja, klart att det finns massor med utmaningar på vägen, men då är det du som valt och det är en jäkla skillnad.

Lite av det jag tänkte på under min löprunda idag. Vad brukar du tänka på?

Annonser
kommentarer
  1. Petra Liuski skriver:

    Så träffande och så rätt. Jag har erfarenhet av det där med att vara på fel ställe. Halva jag är det idag och det ska åtgärdas.
    Då jag är ute och går eller springer så far tankarna kring det mesta. Brukar många gånger komma på de bästa idéerna just då. Kanske för att jag släpper alla andra pockande intryck.

  2. Helen skriver:

    Precis, de säger att monotoma rörelser håller den kontrolerande delen av hjärnhalvan sysselsatt så att den kreativa kan löpa amok under tiden…Då händer det grejer.

    Hoppas att du snart hittar en plats där du mår bra, hela du. Ju starkare du önskar, ju troligare är det att du kommer dit. Visualisera mycket.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s