Marulk på Vaxholm – inte alls vad jag beställde

Publicerat: 16 augusti, 2011 i Familj, Relationer, Tankar
Etiketter:,

I lördags hade Jag och Jocke en sådan där ”bara vara” dag. Vi velade mellan att åka till Pampas Marina eller Vaxholm och kom fram till att Vaxholm har mer att titta på, lite stråk för promenad och lite skön semesterpuls. Sagt och gjort, vi tog bilen till Vaxholm, det tar ju bara 30-40 min hemifrån. Det var lunchtid och vi båda var lite hungriga. Vi hoppade in på första bästa ställe som såg ut att ha platser kvar – de va nämligen mer folk än vi trott att det skulle vara. Att hitta parkeringsplats va näst intill kört. Men vi hade lite tur. Stället vi hoppade in på såg mysigt ut och hade framförallt utsikt över hamnen (älskar hamnar). Vi spanade in menyn och kom fram till att Marulken lät otroligt lockande. Grillad marulk på spett, hummer risotto och citronaioli. Jamen ni hör ju – ett glas vitt till det, sen är lördagslunchen optimal.

Men när tallriken kommer in med den efterlängtade och suktande presentationen tittar en riktigt ful fisk på mig…Eh. Vänta nu. Stod det inte på spett och här ligger en hel MARULK, marulkens läppar välde över och den var HELSTEKT:

Men men, jag är inte den som är den. Jag är ju en rätt ödmjuk person, är det gott så spelar det ingen roll. Jocke tittar besviket på mig och säger – jag ångrar lite att jag inte tog pastan. Äch säger jag. Det är säkert jättegott.

Men det kommer mera. Min fisk var inte genomstekt, den var rå på vissa ställen. Då fick det vara nog. Jag vinkade till mig servitören och sa – Ska det se ut så här och pekade på den gråa sörjan. Observera att jag är väldigt mjuk och trevlig i min ton. Inte snorkig på något vis. Har väldigt svårt för sådana människor själv.  Servitören säger – ja det är korrekt. Okey säger jag – men jag skulle vilja ha min helt genomstekt. Jocke tyckte att hans var okey, inte perfekt men okey, han ville inte krångla. Efter att väntat och funderat en stund frågar jag servitören – stod det inte att det skulle vara Marulk på spett? Då svarar han – jo, men det här partiet gick inte att göra på spett. Okey sa jag – men borde man inte informera gästen om det då? Det är ju en ganska så stor skillnad att få en helstekt fisk och en på spett? – Servitören vägrade att erkänna att det var viktigt. Han snurper på munnen och säger, men vill du inte ha den kan jag byta ut den. Jag säger – Jo men jag såg fram mot att äta marulk. Men jag tycker ändå att man ska ge rätt information.

Jag får in min påvärmde marulk och börjar äta – Men fisken är fortfarande slemmig, bara uppvärmd, den ligger som en stor uppvärmd klump framför mig. Som gummi.

De som känner mig väl vet ju att jag har jobbat inom restaurangbranschen i mer än 20 år. Jag kan alla små kryphål och vet när det är ursäktat att göra en och en annan miss. Men det här gjorde mig verkligen förbannad. För första gången i hela mitt liv reste jag mig upp från bordet och var rasande på både kock och servitör. Jag tog min tallrik, drämde den i disken och sa – det här betalar jag inte för. Ta in notan omgående, utan min maträtt.

Det blev inga mothugg. Servitören var snabb som en vessla. Han visste, vi visste, kocken visste. Det hade inte gått rätt till. Den mysiga lunchen blev något naggad i kanten kan man säga. Jag svepte mitt vita vin ilsket och tittade på Jocke som log lite snett och sa – glöm det gumman. Vi går någon annanstans.

Det blev trots allt en mysig dag. Vi strosade runt i feeling good lifestyle- och inredningsbutiker, köpte latte och mumsig vaniljbulle och satte oss vid kajkanten och spanade in färjor, vaxholmsbåtar och folk. Livet på en pinne. Släppte marulken, log lite. Förutom att jag kände att jag ville dela med mig av min upplevelsen.  Så mycket mer onödig energi ville jag inte lägga på detta. Samlar vuxenpoäng.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad tycker du, hur skulle du ha gjort? Va jag för hård?

Annonser
kommentarer
  1. ibland tycks det hopplöst att bevisa vissa övertydliga saker för andra… Tur att ni kunde njuta av dagen ändå trots fiskmissöden.

  2. Anders skriver:

    Jag bor i Vaxholm och såg att ni var på Portobello. Jag går inte dit och du förstår säkert varför. Det är en utmaning att hitta det rätta restaurangerna när man man kommer till ett ställe som Vaxholm eftersom det finns fällor.

    Jag intresserar mig väldigt mycket i kundkommunikation och jag tycker att du gjorde rätt som inte stannade kvar på restaurangen och betala behöver du inte göra.
    Jag hade undanhållit mig från att bli förbannad utan tagit det snyggt men bestämt. Det finns andra matgäster som kanske tycker att matupplevelsen är okej eller till och med bra. Jag vill inte att deras upplevelse skall påverkas av min missnöjdsamhet oavsett hur välgrundad den än må vara.

    Servitören har en hel del att lära. Några saker jag direkt tänker på är att man aldrig frågasätter. Fel kan det bli men då ber man om ursäkt och fixar till. Jag tycker om ordet ursäkt och ogillar ordet beklagar. Beklagar man att det blev fel känns det som att det inte kommer från hjärtat. Det blir på något sätt en armlängds avstånd. Jag tycker inte servitören skall försöka förklara vad som blivit fel. Varje försök att förklara för en gäst som inte är nöjd är dömt att misslyckas. Det enda jag som gäst hör blir som bortförklaringar hur välmenta de än är.

    Det är bara att rätta till som sagt. Kaffe eller en dessert bjuder man självklart på och håller upp en plusservice till gästen det började fel till.

    Du gjorde rätt som inte lät din fortsatta dag påverkas. Det hade varit för synd på en fin dag i Vaxholm, eller hur?

    • helenlundberg skriver:

      Hej Anders,
      Tack för ditt inlägg. Jag håller med dig om att det är viktigt att man är disktret med sitt missnöje så att det inte går ut över andra matgäster som njuter och har det bra. Standarden på restaurangen lever säkert upp till förväntan då man känner till den och om man är sugen på pasta eller pizza.

      Servitören bad om ursäkt till oss först då vi lämnade restaurangen. Han försökte inte gottgöra då han lämnade notan utan han vägrade inse att ansvaret låg på restaurangen. Det som gjorde mig mest upprörd att han kom med bortförklaringar som var så korkade att även om jag inte hade branschvana och kunskaper om hur det borde gå till hade uppfattat som rappakalja.

      Jag håller med dig. Vaxholm är ett smultronställe. Resten av vistelsen där blev härlig. Vi brukar åka dit lite då och då och bara njuta av pulsen, hamnmiljön, stråken, vattnet och båtarna. Det finns många fina och mysiga fik som kompenserar bristen på proffsiga krögare.

      Må så gott
      Helen
      Helen

  3. Anders skriver:

    Jag är mycket matintresserad och lagar mat så mycket jag kan. Skall man sätta marulk på menyn kräver det att man kan sin sak. Bra gjord är den fantastisk. Dåligt tillagad…då är, som du säger pizza bättre, även om jag inte skulle köpa den på Portobello.

    Du sa det själv med bortförklaringarna. When you are in the hole – stop digging.

    Lev väl
    Anders

  4. Caroline skriver:

    Mjuka, goa, snälla Helen. (Jag tycker verkligen det, fast du är en slavdrivare vad gäller träning). 😉
    Även du har rätt att bli Häxan Surtant ibland och denna gång var det mer än befogad att använda kvasten. Jag tror dock att det värsta straffet för Portobello är just en blogg som denna. Missnöje och dålig kritik har en förmåga att sprida sig snabbt och skoningslöst.
    Lång kram!
    //Calorin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s