Självkänsla och allt annat trubbel – varning för gnällkänsliga

Publicerat: 28 juni, 2011 i Relationer

Ett rätt uttjatat ord numera. Men så viktigt, levande och avgörande för ditt välmående. Den goda självkänslan lyser på långt håll. Man kan känna den då den kommer och man känner då den går. När den lämnar en så blir man liten, mörk  och betydelselös.

Jag jobbar extremt mycket med att lära mig känna och att vårda min egen självkänsla och har nog gjort det de senaste 25 åren. Det känns som att nivån på självkänslan växlar extremt mycket för mig. Det handlar så mycket om vilka människor jag har runt omkring mig. Det handlar om vad man tar sig för och om man har kontroll över sin egen situation. Det handlar mycket om vilken relation man har till sin arbetsgivare, partner, barn, föräldrar och vänner. Självklart handlar det i första hand om vilken inre trygghet man har och hur stabil man är som person, men yttre saker har en väldigt stor betydelse i alla falla för mig. Och det kanske är för att jag inte hade den där självklara existensen då jag var liten. Det var inte ovilkorlig kärlek från de mest betydande personerna i min närvaro.

Jag behöver känna kärlek, jag tar inget för givet. Den kan i min värld försvinna vilken dag som helst. Jag tror inte att det handlar om att bli bekräftad dygnet runt utan det handlar om att få en blick, en klapp, en komplimang, en kärlekshandling, ett samtal, en inbjudan från en vän…små enkla saker som påminner mig om att jag betyder något för någon. Dessa små handlingar kan verkligen få mig att lyfta. Få mig att vilja kämpa, få mig att våga älska, få mig att se framtiden och hoppas…

Det motsatta är verkligen då affärerna inte går lysande, vännerna känns som historia, alla är upptagna med sitt och stressen hänger över vardagen som en blockering för alla spontana handlingar. Har man dessutom en chick liten hormonrubbning som svänger till så är det inte långt ifrån att man skrikgråter sig alldeles rödsvullen för att sambon inte frågande mig om vad jag ville…Nåja. Ska inte göra narr av oss kvinnor som har den där lynniga pms:en att handskas med utöver självkänslan. Jag gissar att man kommer att komma underfund med just detta problem lagom tills att klimakteriet kommer och ger en nya utmaningar med svettingar och svallningar. Men vi är luttrade vi kvinnor. Vi biter ihop och kämpar på. Och Jag är inte bitter…

En del kvinnor är rent av fantastiska, som moder jord. Med så mycket kärlek och kraft att ge och det verkar inte finnas något stopp i vad de klarar av att hantera. Vackert.

Slut på tankeverkstan för idag…man kan ju inte vara på sprudlande humör varje dag. Just nu är jag så allergisk att jag hatar sommaren fast jag älskar den så mycket, kluven. Den gör mig trött och håglös.

Tack för att du lyssna en stund.

Helen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s